Som nedflyttad från Stockholm fascineras jag alltid över hur nära resten av Europa vi är här i Kristianstad.
Det tar ju evigheter att flyga ned till kontinenten från Arlanda jämfört med att åka från Kastrup. En lyx man kanske inte alltid tänker på när man alltid har bott här.
Ofta är faktiskt resan till Kastrup längre än själva flygningen vilket ju känns så där. Speciellt för en livsnjutare som jag, som tycker att tid ska användas till viktiga saker. Att läsa böcker, titta på bra filmer, umgås med roliga människor, plocka svamp. laga mat och då och då avnjuta ett pyttelitet glas rosévin. Eller nåt. Och inte att förglömma – att resa och uppleva nya platser.
Eftersom jag lyckades pricka in min nedflyttning till Skåne ganska exakt med att RyanAir slutade flyga till London härifrån (sa man ”Everöds flygplats” på den tiden?) så måste jag erkänna att jag under alla år har känt en viss bitterhet över sakernas tillstånd. Detta trots att en god vän till mig alltid hävdar att ”bitterhet endast drabbar en själv.”
Då kan ni ju fatta hur oerhört GLAD och UPPSPELT jag känner mig nu när vår flygplats har fått luft under vingarna igen! Som en fågel Fenix har den rest sig ur askan och jag är full av förväntan över nya researrangörer, som ser det vi ser – en flygplats med framtidstro.
Jag var med på resan till Luxemburg förra året, som arrangerades av IFK och dåvarande Flyglinjen, och jag lovar – bättre sätt att transportera sig till en handbollsmatch har jag aldrig varit med om. Det slår att promenera till Arenan, kan jag säga.
Nu ska jag med spänd förväntan åka till Kroatien på lördag om en vecka och i mitt nästa blogginlägg göra en intressant jämförelse mellan den resan och en som ligger lite senare i höst. Den gången blir det inte lika njutbart, kan jag säga. Men mer om det om några dagar!
