Senaste inlägg Populäraste inlägg

Få senaste inlägg automatiskt

Herregud, var är jag?

Av Åsa Scharin, 1 oktober 2014

Så här är det – bara för att jag inte har något som helst lokalsinne betyder inte det att jag inte uppskattar fantastiska upplevelser.

Vi befinner oss i Kroatien, det vet både jag och läsarna. Men var? Ärligt talat, jag vet inte riktigt och vet ni – det spelar ingen som helst roll. Bortsett ifrån att man vill tipsa sina vänner om att åka hit.

Döm alltså om min oerhörda förtjusning när jag i morse skulle kolla vädret och såg detta! Ser ni – överst står inget mindre än ortnamnet! Det är helt fantastiskt. Från och med nu behöver jag bara öppna väder-appen och ta en skärmdump, så har jag total koll på geografin. Det här är lika magiskt som när jag fick en GPS i julklapp av min sambo för några år sedan.

 

Tyvärr hade jag inte kommit på det igår kväll när vi var på en av de häftigaste middagsupplevelser som My, Martin och jag någonsin har upplevt. Maten var så magiskt god att vi alla tre satt helt stumma och bara åt. Det räcker helt klart som beskrivning (i alla fall för dem som känner oss). Vi var alltså på en kroatisk afton och vi är rörande överens om att bara den kvällen var värd en hel resa till Kroatien. På riktigt. Se bara denna galna förrättsbuffé som vi åt utomhus på en fantastisk gård, ca 40 minuter med buss rakt ut på bystan (är bilden suddig? Skyll inte på mig – jag stod uppallad på en stol och vinglade):

 

OK – tillbaka till staden där vi bor just nu, Biograd. Den kallas också ”Den vita staden vid havet” och här finns enorma mängder sten. Vit sten. En skojighet i sammanhanget är att hela Vita Huset i Washington är byggt av vit sten från Kroatien. Sådana upplysningar får man baske mig bara om man åker med en utflyktsbuss (eller möjligen läser på i reseguider).

My och jag håller just nu på att samla ihop lite tips om vad man ska shoppa när man är här, och det återkommer vi till. Ett pyttelitet tips ska ni hursomhelst få direkt och det ska tilläggas att jag mycket sällan numera stöter på något som jag aldrig varken har sett, ätit eller hört talas om tidigare. Men det gjorde jag idag – en besynnerlig frukt, eller möjligen något bärliknande som på inhemska heter Ziziule och på engelska jujubee. Smak? Ungefär som ett hårt gråpäron. Jättehäftigt! En ask med sådana får åka med hem till Sverige på lördag.

 

Nu är det dags att utforska ännu en restaurangpärla.

Ha det underbart!

åsascharinherregud åsascharinherregud2 åsascharinherregud3

Populäraste inlägg

År 1449, året innan Gutenberg uppfann tryckpressen, var det enda ...
Hans Banke
”Som Julafton! Ett överdåd av fantastiska människor och ...
Malin Bolte
Jag hörde ett rykte om att en världsunik del av en dinosaurie hade ...
Mia Croon

Få senaste inlägg automatiskt

Vad vill du läsa om?