”Nu skickar jag blå bilder till dig, så du får hitta på något som passar ihop med dem”.
Min kollega My viftar med hela armen och inser själv att hon möjligen lägger sig i mitt skrivande en aning för mycket. Men det gör inget. Som copy writer vet man att man har ett jobb att sköta och det är bara att leverera.
En blå blogg, således. Havet. Blåare hav har varken My eller jag skådat i Europa och trots att vi snart skriver oktober är vattnet inte bara badbart utan även simbart. Efter en längre stunds ojande (typ tio minuter) lyckades vi doppa oss och därefter simma våra trettio minuter. En fantastisk upplevelse! Även om jag frös som en galning efteråt och fick sitta inlindad i både sarong och morgonrock. Men solen värmer som mitt i sommaren och det är lugnt och skönt på stränderna. Magiskt.
Detta är i princip sista veckan innan många av hotellen, restaurangerna och butikerna slår igen för säsongen. Vi kom hit i sista minuten, med andra ord. Blått. Tittar man ner i havet, som är så klart att man inte fattar hur djupt det är många gånger, ser man massor med fiskar. Nära ytan ser de helt normalt gråbruna ut (eller vad nu vanliga fiskar har för färg). De som simmar lite längre ner skiftar i – blått.
Jag var iväg på en liten utflykt och My stannade kvar för att fota. När jag kom tillbaka sprang My fram till mig och skrek: ”Kolla här – vilket coolt underlägg!”. Det var blått. Förstås. (glöm inte att titta på bilderna här i bloggen).
Själv skulle jag gärna berätta om alla supergulliga katter som springer omkring lite här och där. Jag har aldrig sett så välskötta och välnärda katter utomhus (utom i Sverige, förstås) och hade gärna berätta om dem. Men tyvärr har inte en enda katt vi stött på varit blå, så ni får vänta tills en annan gång.
I kväll ska hela gänget ut på kroatisk afton, vilket jag utgår ifrån är något helt, helt annat än spansk grisfest, och ser fram emot att få rapportera om detta.
Njut av livet – det gör vi!
