Idag hade jag förmånen att sitta hemma i Åhus och arbeta.
Det blev en sen lunch och vid det laget var huvudet fyllt av en massa tankar som snurrade runt och magen ekade av tomhet. När jag äntligen blev färdig att äta så tittade jag ut genom fönstret på höstens färger och på en sol som lyste härligt inbjudande. Hjärtat tog över och jag ville bara ut. Ut och andas och njuta av naturen som finns precis utanför dörren.
Skogen och speciellt stranden i Åhus är platser som jag älskar och som jag mår väldigt bra av. På sommaren är det en invasion av människor som vallfärdar till våra stränder för att njuta av sol och bad. Det är skrik och stoj, lek, sovande ungdomar och vuxna också för den delen, bokläsning, picknick, grillning och god dricka. Givetvis en och annan glass också. När sedan sommaren försiktigt omvandlas till höst så blir det plötsligt tyst och lugnt, havets brus överröstar människorna, rådjuren, ekorrarna och fåglarna tar en större plats i landskapet, träden skiftar färg och skogen doftar blöt mossa och ljung.
Det är just denna variation av livet i Åhus som gör mig så lycklig och tacksam över att detta är mitt hem. Att få promenera längs stranden utan att träffa en enda människa medan solen värmer i mitt ansikte och vågorna skvalpar intill. Att stanna upp, blunda och vara här och nu. Att andas in hösten. Idag tänkte jag på Åhus sommargäster och önskade att även de skulle få uppleva Åhus på hösten. Att de skulle få möjligheten att bli höstkära, precis som jag.
