Vi är en familj bestående av 2 vuxna och 3 barn, ganska nyligen nedflyttade från Stockholm. Vi är otroligt stora konsumenter av idrott, vi älskar att:
- Utöva sport – vi spelar golf, tennis, handboll, fotboll, vi springer, dansar under organiserade former. För att inte prata om allt som vi gör som inte är i föreningar eller klubbar, då kan vi även inkludera ishockey, innebandy och säkert ännu fler om jag tänker till lite extra…
- Gå igenom gårdagens resultat i tidningen eller på webben. Många matcher spelas sent på kvällen så vi kan inte sitta uppe och titta på allt och då är morgonritualen viktig, inte sällan är Olles första ord på morgonen – hur mång mål gjorde Zlatan eller hur mycket vann vi med? underbart positiv grundinställning som även tjänar sitt syfte att komma upp på morgonen även om hela kroppen skriker efter mer sömn.
- Titta på sport på TV – förutom de traditionella stora idrottsevenemangen och matcherna så fastnar vi ofta på sporter som kanske inte högst tittar siffror. Vi har bland annat en kanal på tv:n som visar repriser från 20-30 år tillbaka som vi ofta landar framför. Som gammal, nåja före detta, golfspelare blir jag fullständigt tårögd när min 10 åring och 6 åring under British Open i golf kommer och föreslår att vi ska lägga oss och mysa framför tv:n… Stort!
- TITTA PÅ SPORT LIVE – och då menar jag all idrott på alla nivåer. Det är helt oväsentligt vilken nivå, om det är killar eller tjejer, män eller kvinnor – vi är nördar när det kommer till att titta på idrott av olika slag. Som exempel kan jag nämna att när vi bodde i Stockholm så missade vi inte en enda pojkmatch 13 i hockey på hela säsongen, och då ska man ha i åtanke att ingen av våra barn inte ens spelade hockey, det var knappt så att vi kände någon i laget – i början var det så men ju mer vi var på plats, eller rättar sagt ju mer Olle var där, så insåg spelarna att de aldrig förlorade när Olle var med. Han blev deras maskot!
Så när flyttlasset går till Skåne, och närmare bestämt till Åhus, så var det ju inte utan att vi var lite oroliga för hur vi skulle kunna hitta substitut till det stor idrottsutbud som finns i Stockholm.
Nu nästan 2 år senare frågar vi oss hur vi kunnat klara oss i Stockholm i alla år utan all idrott, VI HAR KOMMIT TILL HIMMELRIKET!
Vi har varit och tittat på tjejfotboll på högsta nivå – senaste matchen var mot Lindköping. Det var kallt, regnigt och blåsigt och vi hade för lite kläder på oss. När jag i pausen frågar Olle om han vill åka hem så är hans naturliga fråga, varför då har Tuva (lillasyster) gjort sig illa… I hans värld finns det inte att gå hem innan matchen är slut. Att vi dessutom vann med 1-0 var kanon, men det sköna med vårt idrottsintresse är att det inte alltid är det viktigaste med vem som vinner.
Senaste matchen vi var och tittade på var KIKs hemma match mot Halmstad i söndags. Olle, Lisen och deras kompisar Sixten och Filip gjorde vad de kunde för att få med sig publiken i att lyfta laget. De var jätteduktiga och även om Olle tyckte det är personerna på ståläcktaren som ska leda vägen så även var han nöjd med deras insats som påhejare… KIK leder hela matchen och spelar säkert, sedan går barnen iväg för att köpa korv, då gör Halmstad mål… Ingen fara på taket tills barnen måste gå och kissa, då gör Halmstad 2 mål till och tar ledningen, från nu är barnen beordrade att inte lämna sina platser förrän matchen är slut. Med ca 2,5 min kvar reducerar KIK till 3 lika och när vi på något sätt lirkar in pucken med 12 sekunder kvar tror jag att alla barnen ska spricka – jag skriker själv allt vad jag kan men tittar ner på min stora 6 åring (som snart ska bli 7) och kan inte annat än att tänka hur kan en 6 åring skrika så högt!
Tack KIK och tack alla ni andra fantastiskt duktiga idrottare i Kristianstad med omnejd som förgyller våra dagar, kvällar och helger. Vi ser fram mot att följa er i vått och torrt med stort intresse.
Hälsar
Henrik, Olle och Lisen
