En årlig långweekend i någon Europeisk stad med vänner har blivit lite av en tradition. Förra årets tillökning i familjen gjorde dock att detta evenemang fick prioriteras bort, vilket också kändes när det nu åter var dags att resa. Inte sedan barnsben har jag haft sådan resfeber och jag måste erkänna att det var svårt att fokusera på jobbet under inledningen av veckan… Jag har heller aldrig varit så väl förberedd med packning och resedokument som denna gång, att planera och packa hjälpte till att hålla känslorna i schack.
När onsdagens arbetspass äntligen var slut gick hemfärden lite för fort och efter en snabb dusch samt kramkalas med familjen satt jag åter i bilen på väg mot Lund för upphämtning av min reskamrat. Redan här känner man hur axlarna sjunker och man börjar så smått glida in i det avslappnade semestertillståndet. Efter en hamburgare på Tusen & 2 i Malmö var vi förberedda för avfärd och anlände till långtidsparkeringen i löjligt god tid. Att man inte kunde checka in bagaget förrän 2 timmar innan avfärd var något vi inte tänkt på i feberruset…
Men men, den som väntar på något gott… Väl inne, nedsjunken i en fåtölj med en öl i handen, släpper den sista vardagsstressen och man känner att det skulle funka lika bra att bara sitta här några dygn. Och jag kommer att tänka på frasen ”det är inte målet som är det viktiga utan vägen dit”!
Efter en smidig flygresa och transfer med vår nya vän Mr Costi stiger vi in i vårt boende för resan, en tvårumslägenhet i centrala Bukarest. Den ålderstigna gallerförsedda entrén och Mr Costis, kanske något bristfälliga, förklaring av att mannen i det lilla rummet innanför entrédörren var vår ”bodyguard” gjorde att man piggnade till lite, trots att klockan nu var 01.30 lokal tid. Trots det så somnade man gott ett par timmar senare efter att ha provat kebabtallriken i grannhuset.
Fördelen att anlända mitt i natten är att man vaknar upp helt ovetande om vad som finns utanför fönstret. Vid 8-tiden vaknar jag till ljudet av sirener på avstånd, hammarslag, kapsågar, bilar som kör, bilar som tutar och ett sorl av röster, allt som hör storstaden till. Jag tittar ut genom fönstret och får känslan av att ha hamnat i en Bourne-film! Slitna fasader i grått och beige blandas med vita vackra fasader, ortodoxa kyrkor och i bakgrunden tornar ett gigantiskt palats upp sig som ett slutgiltigt bevis på att man befinner sig i en gammal öststatsdiktatur. Allt insvept i ett lätt regn och jag bara älskar det!
Efter en helt okej frukost på Gio Café tänker vi inleda vår vistelse med shopping. Bukarest visar sig vara en trevlig shoppingstad. Det finns massor av shoppingcenter och vi inleder med butikerna som ligger nära vår lägenhet vid Piata Unirii. Detta följs under vistelsen upp med besök på Baneasa Shopping City och AFI Palace. Det sistnämnda är kanske det största shoppingcenter jag varit i, med bl.a. hockeyrink, vattenfall och berg- & dalbana..! Att vila benen under ett biobesök kan rekommenderas, biljetten kostar 50 kr och biografen håller hög klass.
Priserna i butikerna ligger marginellt lägre än i Sverige. Däremot är caféer och restauranger billiga. En Latte kostar c:a 15-20 kr och man lunchar lätt under 100-lappen inklusive dryck, med eller utan alkohol. Ett besök i en finare restaurang med 3-rätters och dryck hamnar som mest på 300 kr! Fredagkvällen innebar middag på Hard Rock Café och av en händelse spelade ”Speak Floyd”, Rumäniens tribute-band till Pink Floyd, samma kväll. Det blev så klart en höjdare och förutom mat råkade vi konsumera ett gäng öl samt flera varianter ur drinklistan… Av kvittot att döma hamnade detta kalas på 500 kr per person, och då snackar vi ett lååångt kvitto. Dessutom var servicen fantastisk!
Att ta sig runt med taxi i Bukarest var näst intill gratis, en mil kostade c:a 30 kr! Dessutom bjöd varje taxitur på en minnesvärd upplevelse, allt ifrån en lugn tur där taxichauffören självmant tog på sig rollen som turistguide, körde omvägar och stannade till för att få visa upp sin stad, till hyperaktiva fartdårar som konstant tutade och skrek på övriga trafikanter. Mitt förslag att ta en hyrbil direkt vid flygplatsen hade blivit nerröstat av min reskamrat, vilket jag i efterhand är enormt tacksam för! Enligt Mr Costi har Bukarest c:a 2 miljoner invånare och lika många bilar! På vardagarna rådde fullständig kaos och anarki på gatorna! Som exempel hade vi en vänlig chaufför som tog en 2 kilometers omväg mot enkelriktat för att vi skulle komma ur köerna på huvudgatan. Denna tjänsten hade han vänligheten att utföra på rekordtid i mycket hör hastighet! Man var mer försiktig som fotgängare efter den turen… Inför resan hade vi läst att man skulle vara försiktig med taxi då priserna kunde variera kraftigt. Detta märkte vi inget av, tvärtom, alla bilar hade km-priset skrivet på sidan och alla var noga med taxametern. Som fotgängare gällde det som sagt att se sig för, då bilister kunde dyka upp var som helst och i skrämmande hög hastighet. Dessutom var man ofta tvungen att gå i vägkanten eftersom bilar parkerades överallt där det fanns plats, som exempelvis på trottoarerna. Mr Costis siffra på 2 miljoner bilar kan nog stämma…
I gamla stan kunde man dock promenera ganska avslappnat. Detta är också, enligt mig, det vackraste området i Bukarest. Gatorna omges av vackra fasader, små torg och grönområden och det är spännande att försöka föreställa sig staden under början av 1900-talet. Pampiga byggnader med vackra fasader, varav flera idag var väldigt eftersatta medan andra renoverats upp till ursprunglig glans. Kontrasterna mellan det nyrenoverade vackra och det fallfärdiga ger en suggestiv känsla. Området var fyllt av restauranger, caféer, butiker och nattklubbar och om man blev trött av allt promenerande fanns även ett flertal ”massage”-inrättningar… Ämnet måste dessvärre tas upp då prostitutionen förmodligen är ganska omfattande. Däremot är det inget man ser ”ute på stan”, sånär som på nämnda ”massage-inrättnings-skyltar”. Att vara två män på semester i Bukarest innebar dessvärre att man fick finna sig i att bli betraktad som ”torsk”. Jag tror att alla taxichaufförer vi åkte med tog upp ämnet på något sätt och skrattade kluckande när vi sa att det inte var vårt syfte med besöket…
Vill man ha njutning finns det andra alternativ i Bukarest. Det finns flera cigarraffärer med bra utbud och priser och dessutom är utbudet av goda drycker betydligt större än i andra östeuropeiska städer jag besökt, såväl i butiker som på barer och restauranger. Att kunna avnjuta en vällagad 3-rätters följt av en god lagrad rom med cigarr, utan att resa sig ur stolen, känns otroligt lyxigt. Detta innebär dessvärre att valmöjligheten gällande matställen minskar rejält för den som har besvär med tobaksrök… I övrigt fanns det mycket sevärt i Bukarest såsom det enorma parlamentspalatset, konserthuset, universitetet, konstmuseum och historiska museet och nu tänker jag bara på byggnaderna! Ett besök invändigt skulle troligtvis förhöja upplevelsen ytterligare, men för min del får det bli vid nästa resa. För jag kommer att åka ner igen! Nästa gång ska jag bland annat förboka tid hos tatueraren, gå på flera museum, testa fler ”Escape Rooms” och njuta av ännu mer god mat och dryck!
