Rubriken syftar inte på att jag rökt på utan det var temat för säsongspremiären av Frukostklubben. Frukostklubben är en mötesplats för nätverkande i Hässleholm. Under lättsamma former förs goda samtal där nya möten och affärer skapas. Vi hade bjudit in flera gäster från olika nivåer i stenbranschen eftersom nordöstra Skåne är starka här på många sätt. Vi har både råvaran och kunnandet menade våra gäster. På scen tussade vi ihop en professor, en brytningsexpert, en beställare och två entreprenörer. Det blev ju helt underbart tillsammans. Miljöfaktorn är den viktigaste egenskapen menade professor Kurt Johansson. Han berättade bl.a. att 98% av all gatusten i Sverige återvinns. Vi fick också reda på att Rådhus Skåne i Kristianstad köpte sten för 14 miljoner kronor till uppförandet av byggnaden. Men mycket av stenen köptes från andra länder. 80% av vår producerade sten går till export. Till länder som Kina och Indien. Anledningen till detta är att Sverige inte har råd att köpa den svenska stenen. Den svenska diabasen som bryts i nordöstra Skåne är en s.k. premiumprodukt. Här exporteras hela 95% av produktionen utomlands. Det är inte för utan att man får lite betänkligheter. Vi köper sten från Kina medan vi skickar 80% av all vår sten åt andra hållet. Hållbart? Nej, känns inte som det. Magnus Lindvall, entreprenör i Hässleholmsföretaget berättade passionerat om hur man använder diabas för att gjuta LCD-skärmar. Utan den exaktheten som skapas där så skulle Jarl Alfredius näsa i nyheterna se mycket underlig ut. Det är alltså exaktheten som skapar förutsättningen för hur högupplöst en skärm på mobiltelefon eller en TV kan vara. Brytningsexperten Mariette Karlsson berättade om en bransch som förändrats. Man hugger och spränger inte sten längre utan man skär med diamantsåg och använder joystick till maskiner som gör jobbet. Efter det här nördiga och tack vare det hyperintressanta samtalet så känns det helt plötsligt mycket bättre att jag valde att använda vår gatusten från garageuppfarten när vi lade nya gångar i trädgården. Nu kan jag i lugn och ro bli gammal i Hässleholm och lämna en lika fin bostad till nästa generation. Det är jag stensäker på.
