Min känsla för Berlin är ganska ambivalent. Alla bilder och propagandafilmer från staden där Hitler visar upp Nazitysklands enorma krigsstyrka och sin egen maktfullkomlighet. Berlin blir centrum och roten till det onda under världskrigen. Under efterkrigstiden och kalla kriget kommer staden istället att bli centrum för kampen mellan gott och ont. Muren ger denna kamp ett ansikte. På ena sidan står Kennedy och säger ”Ich bin ein Berliner” och Reagan ropar ”Tear down this wall”, medan andra sidan med envis kommunism hindrar omvärlden från insyn. När muren äntligen faller 1989 förändras bilden av Berlin till platsen för enat folk och fred.
Varför denna utläggning undrar ni? Jo, denna historia blir ett ok när jag försöker planera mina dagar i Berlin. Jag är en ”sucker” för att uppleva historiska platser, att känna in platsen utifran dess historia. Att läsa informationsskyltarna, titta pa bilderna och lyssna på guiderna. Men hur ska jag hinna uppleva alla platser och händelser i en stad som varit händelsernas centrum de senaste 100 åren? Jag bestämmer mig för att göra ett tappert försök!
Fredagmorgon och jag lämnar hemmet 07.23, något stressad då incheckningen stänger 07.40. Parkerar utanför Kristianstad Österlen Airport 07:29 och är incheckad 2 minuter senare. Herregud vad närhet och fri parkering kan vara värdefullt!
Jessica, den gladaste och vänligaste flygvärdinna jag någonsin träffat, servar oss med juice, kaffe och god macka! Som tur är går flyget via Kalmar, vilket ger mig tid att skriva ett ”förlåt-mig”-sms till min fru eftersom jag missade att gratulera henne på födelsedagen..! Jag vet, det är fruktansvärt!
Landar i Berlin innan 10.00 och min fru har förlåtit mig. Med det här tempot kan min planering gå vägen! Försöker dölja min frustration när mina (prat)glada ambassadörskollegor skapar lång kö till turistinformationen genom att leka 1.000 frågor med den svensktalande turistguiden. Väl klara tar jag ett, något hastigt, avsked från mina vänner och slänger mig på bussen mot Kurfürstendamm likt en brandman vid larm. Nu jäklar kör vi!
Fortsättning följer…
//Magnus
