Söndagen var sista dagen på vår weekend i Berlin. En dag som vi helt hade vigt åt historiska och kulturella upplevelser. Vi kunde inte ha prickat mer rätt då den bjöd på 17 grader och sol.
Paradgatan
Vårt första stopp var vid Unter den Linden som är en stor aveny i centrala Berlin. Den sägs, i vanliga fall, vara helt underbar med alla sina Lindar, som man har tagit upp och planterat om många gånger. Men tyvärr kunde man bespara sig det besöket, just nu, eftersom det gjordes stora grävarbeten på ena sidan av gatan, vilket gjorde att intrycket blev ”var det inte mer?” Och det kändes inte riktigt rättvist.
Berlins symbol
Känslan förändrades tvärt när vi kom fram till Brandenburger Tor som står vid dagens Parisare Platz, som en monumental avslutning av Under den Linden. Porten är den enda återstående av 14 stadsportar i Berlins tullmur och den är mäktig. När vi kom fram till platsen så myllrade det av folk som gick, cyklade, åkte häst och vagn och det pågick även en lugn och sansad demonstration i form av en meditation.
Förintelsen
Efter att ha förevigat vårt besök gick vi genom porten och ytterligare 200 m till Förintelsemonumentet, Holocaust Memorial, som är ett monument över Europas mördade judar. Alla dessa stenar i olika höjder med en oregelbunden markhöjd skapade en känsla av osäkerhet. Hela monumentet består av massor av olika gångar och rätt som det var så kunde du gå rätt in i en annan besökare om du inte var vaksam. En känsla av sorg, storhet och overklighet sköljde över oss på en och samma gång. Det var många turister och ungdomar som besökte monumentet och samtidigt som det var glädjande så blev vi också beklämda när ungdomarna poserade på stenarna inför kameran på ett sätt som visade att de inte förstod eller respekterade var de var någonstans. Detta är en plats som verkligen tog tag i oss. Vi skulle gärna vilja åka tillbaka dit någon gång. Intill monumentet låg ett museum som ska vara värt ett besök men det hann vi tyvärr inte med denna gången.
Gränsen
Checkpoint Charlie hade vi hört mycket om och kändes som ett måste att hinna med. Det var en av de mest kända gränsövergångarna mellan Öst- och Västberlin mellan 1945 och 1990. På ena sidan låg den amerikanska sektorn och på andra den sovjetiska. Checkpoint Charlie räknas idag till de mest kända sevärdheterna i Berlin och därför var det intressant att få se gränsövergången. Här har ett flertal flyktförsök gjorts under Öst- och Västberlin och många människor har förlorat sina liv just här. Men ärligt talat så infann inte de historiska vingslagen sig eftersom man gjort Checkpoint Charlie till en turistattraktion med soldater som glättigt poserade tillsammans med besökarna istället för att förmedla den tunga historiska verkligheten som en gång var.
Berlinmuren
Efter att ha njutit av eftermiddagssolen och ett glas vitt så kände vi oss manade att hinna med vår sista anhalt för dagen. Ett besök som vi båda verkligen ville uppleva var monumentet över Berlinmuren – East Side Gallery som vi åkte förbi dagen innan. Det kändes extra viktigt att få vandra längs den 1316 meter långa muren med målningar av många olika konstnärer. Målningarna på muren skildrar konstnärernas syn på de politiska förändringarna i Tyskland vid 1990-talet och anses som världens längsta galleri.
Det besöket är en av upplevelserna som har etsat fast sig i minnet.
Historien som lever varje dag
Vart vi än tog oss i Berlin så fanns det minnesstenar i gatorna, statyer, monument, museum med mera som dagligen påminner Berlins invånare och alla dess turister om Tysklands och Berlins historia. Detta gjorde ett starkt intryck på mig och jag undrar om de som lever där dagligen fortfarande ser det jag har sett. Kan man bli avtrubbad av att gå förbi resterna av Berlinmuren, sönderbombade kyrkor och skillnaderna i miljön mellan de olika stadsdelarna (öst/väst)?
Jag vill inte tro det utan hoppas att historien kommer att leva vidare för all framtid i Berlin, Tyskland och i resten av världen. För så som vår värld ser ut idag så behöver vi hela tiden påminnas om det som har varit.
Åter till Sverige
Nu var det dags att bege sig hemåt, med den bästa resekompisen och ”reiseleiter”, Petra Lantz, som finns att uppbringa. En kort bussresa så var vi åter på flygplatsen Berlin-Tegel för hemresan till Sverige. Av flygtiderna så finns det inte mer att önska. Vi flög ut på fredag morgon kl. 8.00 och hem på söndag kväll kl. 19.30 med Sparrow Aviation. Det betyder att vi fick tre hela dagar att njuta av i Berlin. Kan det bli bättre?
We love Berlin!
Så var det där med flygresan hem. Men det får bli en historia för sig…
