Jag medger att jag gärna hade vunnit också, men den chansen är så försvinnande liten att den knappt existerar alls. Ändå ställer jag med glädje upp och förlorar i golftävlingen Åhus Masters, år efter år. Hmm, är hon kanske lite dum i huvudet, undrar skeptiska läsare. Men icke! Har hon en skev verklighetsuppfattning? Nej, inte ofta. Har ett medium viskat i hennes öra att i år är det hennes tur? Nej, inte så att det hördes i alla fall.
Svaret på varför jag gladeligen anmäler mig, betalar dyrt och ställer upp i Åhus Masters varje år, är helt enkelt att det är en tävling jag med glädje förlorar – bara jag får vara med! Det är så mycket mer än bara en golftävling. Det bjuds på en uppladdning man inte vill missa, snacket går, sponsorerna presenteras, alla man möter på driving-rangen pratar om den, väderprognoser jämförs, det spekuleras och påminns om galna händelser från tidigare års tävlingar. Stämning liksom dallrar i luften, som fjärilar i magen fast på ett kollektivt sätt.
I år tjuvstartade eventet med en 9-håls scramble redan på torsdagen (för dig som inte vet vad scramble är; strunt i det, det är inte viktigt). När jag körde upp till golfbanan och såg partytältet, flaggorna och sponsorernas alla bilar, skrattade jag högt för mig själv. Vilken satsning, det är helt underbart! På scenen hälsade Palle Bolte – tävlingens grundare och projektledare – oss alla välkomna, samtidigt som det serverades en ljuvlig lunch innan det var dags att spela. Jag har personligen aldrig spelat sämre, men mina medspelare i laget höll oss kvar på rätt sida skamgränsen. Tack för det! Att det bjöds på Champagne vid några hål hjälpte också till att hålla humöret uppe.
Dagen avslutades med mer champagne och en fantastisk middag på Åhus Gästis, där prisutdelningen också tog plats. En förfest som hette duga, trots att de flesta av oss höll igen en smula, den stora tävlingen började ju redan kl. 08 morgonen efter…
Väckarklockan ringde tidigt. Här skulle ju duschas och rakas ben innan spelet, vilket bara det vittnar om att det inte är vilken golfrunda som helst. I partytältet var det redan fullt pådrag, goodiebags stod uppradade, champagneglas fylldes på och vädret såg ut att samarbeta någorlunda, speciellt med tanke på att det ändå är sommaren 2015 det handlar om… Själva golfbanan är som alla vet i bättre skick än någonsin förut, men just idag förgylldes minst var tredje tee också med sponsortält där det bjöds på godsaker. Champagne såklart (har jag nämnt det förut?), godis, snittar, drinkar, kakor och välbehövligt kaffe, plus en massa olika små tävlingar. En rullande pölse-vagn kördes runt på banan, dock med rosévin på kylning istället för sedvanlig Pucko. Vid ett av korthålen såldes lotter till förmån för Ung Cancer, där priset var en tavla av konstnärinnan Pernilla Persson. En bra bit över 25.000 kr fick de in, snacka om att förena nytta med nöje!
Jag är ju en ganska usel golfspelare, dessutom med taskiga tävlingsnerver, så att jag skulle åka på storstryk var givet. Däremot var det en överraskning att jag hamnade i det förmodligen trevligaste laget, där vi dessutom kompletterade varandra på ett föredömligt sätt. När någon (oftast jag) strök ett hål, hade de andra bra poäng. När någon annan spelade bort sig så kunde till och med jag bidra med en 3-poängare till laget. Dessutom hade vi en lagledare som coachade oss allihop med glada tillrop, vilket höll hela vägen fram till en hedrande andra plats! Gissa om jag kommer att placera vinsten, en stor vacker vas från Studio Glashyttan, på hedersplatsen hemma?
Rundan tog närmare 8 timmar, vilket inte är så konstigt med tanke på hur makalöst trevligt vi hade hos alla sponsorerna mellan själva spelet. Efter tävlingen samlades vi i tältet för lite mer… ja, du gissade rätt; champagne, innan alla tog sig hem på alla tänkbara sätt utom just bakom ratten. En knapp timme senare var det dags igen: Middag och prisutdelning på Gästis. Underbar mat, strålande vacker miljö och en sällan skådad feststämning. Det går liksom inte att beskriva, man måste helt enkelt vara där!
Middagen och prisutdelning varvades med musik av en DJ som borde få medalj han också, han briljerade på banan hela dagen och överträffade ändå sig själv tills långt inpå småtimmarna. Kvällen har nämligen bara börjat: på innergården bakom Gästis hade det byggts upp ett St.Tropez i miniformat. Hur det har gått till vågar jag inte ens spekulera i, men jag kan intyga att det funkar. Det kändes som om hela Åhus samlades på dansgolvet, ingen kunde sluta, ingen ville gå hem.
Nu, veckan efter, pratar alla fortfarande om eventet, och det lär vi fortsätta med tills det är dags igen nästa år. Även om det ”bara” är en golftävling med lyx, fest och party som ledord, så ger den Åhus samma boost som en bra skolresa ger till en mellanstadieklass. Åhus Masters ger oss alla en fantastisk upplevelse, sköna minnen och en gemensam känsla att samlas kring. En känsla av att allt är möjligt, så passa er – nästa år vinner jag!
