Tror att ett antal som läser den meningen skulle vilja slå mig i huvudet med något hårt. Kanske inte just idag när solen gassar, eller kanske just därför om man precis har börjat jobba igen och precis då tittade solen fram. Jag älskar svensk sommar med sol och värme. Jag älskar svensk sommar utan sol och värme. För mina kvalitetsmått på en bra sommar är mer av sociala och asociala mått. Mer timmar med mina barn, mer timmar med släkt och vänner som bor långt bort, mer timmar med nära och kära hemmavid. Och antal timmar ensam utan att mobilen, mailen eller annat gör sig påmint.
Nu är jag tillbaka på jobbet igen och sista dagarna har det fina vädret gjort att jag tagit lunchen med mig ut och gått ned till bron som går från Kristianstads stadskärna över till Naturum. Och jag blir så stolt! Varje dag har jag suttit där och tjuvlyssnat lite på folket som passerar – det är så många turister som letat sig till vår del av Skåne! Danskar och tyskar mest (enligt min mycket snabba statistikberäkning…), men även amerikanare och italienare. Det är en strid ström som rör sig fram och tillbaka över bron och runt den vackra Linnérundan (som jag också tjuvlyssnat utmed…), härligt att de förstått varför man ska dra sig österut i Skåne!
Funderar på vad det är som drar dem. Själv älskar jag kontrasterna mellan att kunna gå på stan ena halvtimmen och senare gå i naturens tystnad. Vi har så mycket fin natur, och jag vet att det nästan är uttjatat, men det är en sådan tillgång häruppe. Utmaningen är ju att hitta sätt att göra affärer av det om jag ska vara helt ärlig. Själv är mina två pärlor denna sommar, så här långt, Ivösjön och Skåneleden. Jag är ingen inbiten vandrare, men tog tillfället i akt och sprang en av ledens sträckor, från Östafors till Bökestad. Även om jag insåg att det är bra om man har ”taxin” klar att hämta en bestämd tid eftersom mobiltäckningen är noll vid målet, så är det balsam för själen att röra sig i skogen. Såg inte en människa, tyst och trolskt, men med fina lägerplatser vid start och mål. Exklusivt för vissa, skrämmande för andra, rekreation för någon men framförallt en tillgång för oss.
Och så var det Ivösjön. Jag tröttnar aldrig på att titta ut över den och det gör inte besökare heller. Tror aldrig jag sett så mycket kanotister på sjön som i år. Och för vissa bjöd den på sommarens största äventyr… Mina barn och grannbarnens (som bor i Bryssel annars och som också insett östra Skånes förträfflighet) ville paddla ut och tälta på en av öarna i sjön. Jag är ingen hönsmamma, men där gick nästan min gräns. Hur ska det gå, tänk när det blir mörkt, tänk om något händer, tänk om de längtar hem. Men jag lugnade mig med att barnen i Femböckerna som vi ju läst, gjorde betydligt äventyrligare saker och klarade sig. Så mina barns betyg för sommaren är nog lika högt som mitt – kompisar, äventyr och föräldrafritt ger höga poäng!
