| Den mänskliga historien är full av stora förändringar. Samtidigt är den väldigt konstant. Enkelt uttryckt skulle man kunna beskriva allt som har hänt, händer och kommer att hända med en enkel mening: Svårigheter blandat med möjligheter. Där har du essensen av vad vi alla står inför. Det har vi som människor gemensamt genom livet.
Något annat som vi har gemensamt är hur vår upplevelse av vad det är vi går igenom fluktuerar oberoende av vad som faktiskt pågår. Det följer istället vårt sinnestillstånd i ögonblicket. Så när vi är i mental balans och på bra humör tenderar vi att se möjligheter i svårigheterna. När vi å andra sidan är mentalt stressade och nedstämda tenderar vi att se svårigheter även i de största av möjligheter.
På samma sätt fungerar vi i våra förhållanden naturligtvis. Så när vårt sinnestillstånd är högt finns det nästan inget problem som är så stort att det inte kan bli det tryck som för oss närmare varandra. När sinnestillståndet drar ner i källaren finns det inget problem som är så litet att det inte kan förvandlas till en skilsmässoorsak av båda parter.
Det som dessa exempel pekar på är enormt kraftfullt om du förstår det. För det finns alltså en större kontinuitet i våra omständigheter än det på ytan kan verka. Det som händer drabbar på sätt och vis oss alla. Men när vi tittar på djupet och vår upplevelse av det som händer ser vi var variationen uppstår. Allt sker bakom kulisserna i våra tankar.
Vi åker kontinuerligt upp och ner i förhållande till mängden tankar vi tar på allvar. Många har snuddat vid den tanken genom historien. Det har lett till mängder av olika försök att jämna ut livsupplevelsen och vara mer ”uppe” än ”nere”. Allt från att ligga på mattor åt olika håll eller gå till speciella byggnader med jämna mellanrum till att bära på hartassar eller ta i trä.
Goda intentioner ligger bakom all vår vidskeplighet, men de maskerar vad som faktiskt pågår. På ett liknande sätt som första placeboeffekten i sagans värld. Nämligen den när elefanten Dumbo får en fjäder av musen Timothy och plötsligt kan flyga. Dumbo är ju övertygad om att det är fjäderns förtjänst och inte att hans stora öron som gör att han faktiskt kan flyga.
Nu tycker väl de flesta att det inte är något fel på att ge honom en liten välment knuff på vägen, men det sätter all kraft i fjädern istället för att peka Dumbo mot hans egen förmåga. Samma oskyldiga misstag som vi gör när vi försöker distrahera ett barn från att vara ledsen: Titta här är ju din nya nalle! Vad är det här borta, nämen en bil! Allt som oftast verkar det fungera men flyttar all förändringskraft från barnets egen förmåga till något yttre som ska fixa hur de mår.
Inte konstigt att vi senare i livet jagar efter större bilar och nallar. Inte för att det är något fel på att köra en Ferrari, Porsche eller en gigantisk SUV. Eller ha nya snuttefiltar i form av designerväskor, yogamattor eller smartphones. Problemet är att de skyler det faktum att inga känslor kommer från dem. Att det de facto är vi som äger förmågan att skifta humör och att det sker lika naturligt som att vi blinkar när ögonen behöver vätska.
Det är inte fjädern som gör det möjligt. Det är vad vi alla kan skulle ha gjort ändå oavsett. För vi är gjorda för att dra oss mot vår fabriksinställning av mental balans. I samma stund som vi låter denna funktion vara och fungera som det är tänkt är vi tillbaka på bättre humör igen. Sinnet friges i ett ögonblink och istället för att se föränderliga svårigheter ser vi de konstanta möjligheter som omger oss.
* Om du gillar det du läser så vet du väl om att du enkelt kan dela med dig till dem du bryr dig om genom att klicka på länkarna i inlägget till vänster. Vill du läsa mer om och med mig så går du in på www.lifevision.se |
