|
Ibland blir det bara för mycket. Spelar ingen roll om det känns som att det beror på barn, hus, jobbet eller nyheter om svältande barn och terrordåd. Det verkar oavsett som om det ingår i den mänskliga upplevelsen att lite då och då känna att nu skiter jag i det här. Kanske går du igenom en sådan period just nu? Oavsett så tror jag att du varit med om det i någon del av livet.
Jag vet att idrottare som jag coachar ofta beskriver hur de kan pendla mellan hopp och förtvivlan när de försöker att pressa fram sitt bästa när det behövs som mest. Vissa gånger låser det sig för dem i deras försök och det är först när de ger upp eller ”skiter i det” som det paradoxalt nog släpper för dem och det går bra igen.
Man behöver inte vara idrottare för att ha haft den upplevelsen. När man försöker somna till exempel. Ju mer du försöker att få till den välbehövliga sömnen desto mer vägrar den att infinna sig. Fruktlösa försök att räkna får, läsa tråkiga sömnpiller till böcker, fylla magen med ”nåt” eller tänka på ”annat” leder bara till frustration. Tills man plötsligt ger upp för är det så sent ”att det inte är någon idé att somna överhuvudtaget” då somnar man på ett ögonblick.
Det faktum att våra bästa försök leder åt fel håll visar på att vi inte riktigt förstår hur vi ska få till det. För om det vi tror är det bästa snarare förvärrar problemet är det uppenbarligen något vi missar. Att det är så lätt för så många att missa beror på att det ligger på nivån av förståelse och inte på nivån av görande.
För utan den insikten är det lätt att vi får för oss att det är bättre att sluta bry sig och försöka skita i det nästa gång. Har du försökt det så har du redan upptäckt att det bara ”funkar” när man ger upp på riktigt och inte när man gör det som en teknik. Som att inte bry sig om man somnar eller ej för att försöka somna. Fungerar ungefär lika bra som fårräknande.
Nej, det gäller att se att vår mänskliga fabriksinställning är att bry oss. Att vi alltid bryr oss och vill att det ska bli bra. Vi kan låtsas hur mycket vi vill att vi inte gör det, men det gör vi ändå. Det spelar ingen roll hur mycket någon antyder att de skiter i allt. De bryr sig ändå lika mycket som alla andra men tror att de så att säga ska kunna somna ifrån sina problem genom att sluta bry sig om dem. Det leder bara till ökad frustration.
En annan variant är att vi missförstått vad det innebär att bry sig. I varje fall har jag upptäckt att det är ganska vanligt att människor jag träffar på har fått för sig att man visar hur mycket man bryr sig genom hur orolig och upprörd man är. Är det någon i deras omgivning som håller sig lugn genom kontraktsbrott, sönderslagna dyrbarheter, skadade barn och annat utbrister de: Bryr du dig inte ens!?
De anser gärna även att press, anspänning och stress är något som håller en människa på tårna så att det inte missar något. Det här är något för varje person att reda ut men jag vill påstå att det inte finns något du kan göra anspänd, pressad och stressad som du inte gör bättre när du är mentalt klar och avslappnad. Det inkluderar att bry dig på ett bra sätt.
För bästa sättet att både bry dig och visa att du bryr dig är att lägga själ och hjärta bakom det du gör i ögonblicket och ta oroliga tankar som dyker upp om hur det kommer att gå på mindre allvar. Den som tar dem på allvar och blir oroliga är sämre på att relatera till andra, ta beslut och att prestera. De är knappast bättre på att bry sig även de kan svära på att känslan de har visar på att de bryr sig, snarare än att de är ute och cyklar mellan öronen.
Om du ser något bakom det jag beskriver här så ser du ytterligare ett ställe där du förstår hur principerna bakom livet spelar ut för oss alla. Att varje gång du kan bli medveten om att du reagerar på ditt sätt att se världen via dina tankar och inte på ”verkligheten” är du närmare ditt bästa jag. Bättre på att komma överens med andra, jobba effektivt, vila bra och bry dig på ett bättre sätt. Inte |
