18 och 15, det är vad mina flickor fyller i år. 18 och 15 år, jag kan inte fatta att det är sant. – Hur känns det att Julia ska bli 18 år och jag ska bli 15 mamma? frågade Kajsa mig för några månader sen. Det knöt sig i magen när hon frågade. Det känns ju som det var igår som Julia stod på ståbrädan till vagnen och Kajsa låg i och skrek som en stucken gris. Nu har de plötsligt vuxit upp till långa, fina och härliga nästan fullvuxna kvinnor.
Under åren som gått har vi rest en del men aldrig bara vi tre tillsammans. Så jag bestämde mig för att en resa bara vi tre skulle bli en perfekt födelsedagspresent till dem i år. Min ekonomi tillät inga utsvävningar så jag försökte hitta något till ett rimligt pris, vilket inte var helt enkelt i påsklovstider. Det blev tillslut en resa till Fuerteventura och Caleta de Fuste.
Förväntningarna var höga och vi var alla tre i behov av ett break i vår annars väldigt hektiska vardag. Vi gav oss av bleka, trötta men förväntansfulla och glada. Nu skulle jag såklart vilja skriva om hur perfekt resmålet var, hur fint vi bodde, hur god mat vi åt och vilket fint väder vi hade. Ja, ni vet sådär perfekt allt ska vara när man är på semester, men riktigt så blev det inte…
Flygresan som var billig och kändes ok innan vi åkte blev ganska jobbig med många byten och långa väntetider. Jag hade inte checkat in online vilket ledde till att vi fick betala skyhöga avgifter för att få våra boardingpass. Hotellet höll inte alls den fina standard som det utlovats i text och på bilder. Vi hade otur med maten på flera av våra restaurangbesök under veckan. När vi på vägen hem checkade in på ett fängelseliknande hotell i Barcelona för att få sova ett par timmar mellan flighterna så trodde jag vår sista stund var kommen. Som en lejonhona vakar över sina ungar låg jag och lyssnade på alla konstiga skrik, skrap, steg och röster som hördes samtidigt som jag konstaterade att den här resan ändå varit en av de bästa jag varit på….
Hur är det möjligt undrar ni säkert? Jo, allt det där runtomkring spelade ingen som helst roll! Det viktigaste, bästa och underbaraste med den här resan var att jag fått tillbringa en hel vecka med mina tjejer. Tillsammans har vi skrattat, slöat, solat, skrattat, pratat, badat, haft ”balkonghäng”, skrattat, spelat kort, lyssnat på böcker och poddar, skrattat, läst tidningar, umgåtts, vilat…¨Ja, helt enkelt haft tid för varandra och för oss själva!
Resmålet har inte varit det viktigaste, inte heller den jobbiga, långa resan. För min del var den här färden verkligen värd varenda krona och då menar jag inte boendet eller maten utan den härliga känslan jag haft i kroppen och har med mig hem. Jag har ”lärt känna” mina flickor som inte längre är små flickor utan stora damer. Jag förundras över hur de kunnat bli så bra. Jag känner mig stolt, glad och tacksam!
Resan har tömt min plånbok men fyllt mitt sinne och min medvetenhet. Mina flickor har växt upp och blivit stora. Jag är inte rädd för det längre, jag känner att de är trygga, stabila, smarta och sociala tjejer som kommer att klara sig utmärkt även i framtiden.
Summering….
- Vi kom hem bruna, pigga, nöjda och glada.
- Vi hade i alla fall tur med vädret.
- Det är bra när det bara finns Wifi i lobbyn = mer social samvaro
- Nästa gång reser vi gärna från KID Airport 😉
- Jag klarar av att resa själv med mina ”barn”. Kajsa tvekade nämligen lite på det innan vi åkte: ”Känns lite jobbigt att mamma ska ta hand om allt nu när vi åker iväg själva”, sa hon till Micke när han lämnade oss på tågstationen i Kristianstad innan vi gav oss iväg. Jag måste säga att jag klarade det ganska bra ändå, kanske inte helt perfekt men det måste ju vara lite spännande ibland….annars kan det ju bli tråkigt.
”Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mer kärlek så kommer folkvettet av sig själv” – Astrid Lindgren
Kramar Helena
