Nu börjar abstinenstwittrandet, renlevnadsbloggandet och en allmän nykterhetsdialog. Så fort det orangea havet tågat ut ur Malmö Arena, Percy stängt ner strålkastarljusen och Kristianstad vaknat upp ur segerruset kastades vi alla rakt in i eftersnacket. Vi tittar tillbaka på säsongen ur ett nytt perspektiv. Ett perspektiv där vi med klarsynthet kan analysera det som varit, där vi har facit i hand och nu har ett bättre vetande:
”-IFK var det bästa laget och visade verkligen vart skåpet skulle stå”
”-Det var ett överlägset lag och ingen annan hade egentligen en chans”
”-De som trodde på Alingsås och Aggefors målvaktande glömde bort att Jamali aldrig skjuter under 100km/h, Olafurs finalrevanschlusta och då ska vi inte prata om hur Simic slukar fansen kärlek och förvandlas till den orangea hulken”
”-Vad gör egentligen Bergendahl i 14e minuten?”
Vi kan samtidigt blicka framåt och se in i kristallkulan inför säsongen 2016/2017:
”-Kristianstads era har bara börjat”
”-Halva IFK byts ut men de kommer mönstra ett fantastiskt lag ändå”
”-Vi kommer få en häftig champions league-höst”
Oavsett hur bra IFK Kristianstads nyförvärv är så kommer den orangea maskinen sättas på stora prov nästa säsong. Det är inte lätt att spela samman ett nytt lag på kort tid. Nu tror jag att Ola Lindgren är har förmågan att lyckas tillräckligt bra för att åter igen ta hem seriesegern men frågan är om de verkligen hinner spela ihop sig så pass att de ska kunna återupprepa champions league-succén från denna säsongen? Tveksamt.
Nu till ett stort samtalsämne i den heta twitterdebatten. Eller ska vi kalla det ankdammsdialogen? Idag får de svenska mästarna platsen till påföljande års champions league-turnering. Den platsen avgörs med andra ord i en enda match. I ett enda kokande gladiatorspel. I en enda fantastiskt sprakande underbar och alldeles ljuvlig handbollsfest. Jag lägger mig platt och vet att jag tidigare förespråkat en avgörande 5-matchersserie även i finalen. Men jag blev så tagen av finaldagen och den stämning som infann sig att jag har ändrat åsikt. Åtminstone går numera mina tankar i en något annan riktning. Jag pratade med IFK Kristianstads fystränare Jonas Carlström om hur man kan lägga upp avgörandet i svenska Handbollsligan (som den numera ska heta på herrsidan) och han hade ett bra förslag. Knäckfrågan är ju att vinnaren av den förtjusande finalen får både titeln svensk mästare samt platsen till champions league. Skulle man kunna ge champions leagueplatsen till vinnaren av serien och kalla vinnaren av slutspelet för svenska mästarna? Ja, varför inte! Serien skulle bli mer spännande och mer avgörande. Varje match skulle betyda mycket mer och förhoppningsvis skulle det tillfoga en nerv in i det sista avgörandet av serien. Slutspelet skulle fortfarande kunna vara den fest det är och jakten på titeln att bli kallad svenska mästarna i handboll skulle inte försvinna. Finaldagen kan fortsätta i en hejdundrande publikfest och alla går hem nöjda och glada. Ja, inte riktigt alla kanske men många…
Vi får vänta ut Svenska Handbollsförbundet och den inre kretsen av beslutsfattare innan vi vet hur det blir. Intressant i sammanhanget är att det pratas om att det kan bli en femmatchersserie i finalen redan 2018. Orsaken till det är den utomordentligt genomtänkta och relevanta motiveringen (OBS ironi) att det inte finns en bra ledig dag i maj 2018 att spela finalen på.
Fram tills serien börjar den 13 september får vi fortsätta diskutera i smågrupper kring hur vi vill utveckla handbollen och vad som är bäst för alla parter. Vi får nyttja vår handbollsabstinens till något kreativt. Glöm dock aldrig att ”första halvleken var i alla fall bra!”
Tack till alla som lyssnat på vår podcast Bolltroll & Banke. Det blev 100 avsnitt men nu har vi gjort mic drop och förhoppningsvis har vi inspirerat någon annan att skapa en egen podcast.
Tjingeling!
Hans Banke
http://bolltrollbanke.libsyn.com
