På midsommardagen vaknade jag med stor spänning och glädje, några timmar senare skulle jag göra något jag aldrig gjort förut – gå på Drakamöllans Operafestival!
Jag hade för första gången besökt Drakamöllans Gårdshotell några veckor tidigare, i ett helt annat ärende, och då förälskat mig i såväl det lilla gårdshotellet med härstamning från 1600 talet, som naturen det låg i. När jag där såg reklam för deras operafestival i midsommarhelgen bestämde jag mig på plats- jag måste gå och uppleva detta!
Jag hade sett och läst att operan utspelade sig utomhus, och att den genomfördes oavsett väder. Vi som publik skulle sitta i de böljande backarna i anslutning till gårdshotellet, och vi fick ta med filtar, stolar och picknickkorgar efter eget behag.
Jag packade en lätt fikakorg med mina favoritmandlar, honungsrostade, och lite dryck. Mer behövdes inte eftersom jag beställt Drakamöllans egenkomponerade operalåda att avnjuta i pausen. Jag packade filt och brassestol och kände stor förväntan!
Som alltid i god tid, körde jag in som bil nummer fem på den för helgen klippta gräsplanen som fungerade som utökad parkering. Ledsagare fanns på plats och gratis var den, så enkelt, så bra!
Jag hade gott om tid att strosa runt på gårdshotellets ljuvliga innergård. Vitrappade stenbyggnader, korsvirkeshus, halmtak, gedigna stenmurar och den lilla buxbomskantade renässansträdgården där gårdshotellets mysiga små katter glatt skuttade omkring gav mig ett säreget lugn och en stor känsla av trivsel.
I oerhört god stämning satte jag mig framför scenen för att insupa atmosfären där. Att sitta mitt i ett naturreservat, i böljande backar i full grönska, med blommor och örter rakt under fötterna, med hundraåriga träd susande i brisen gör en gott kunde jag konstatera. Att jag varit i så god tid gladde mig mycket!
Scenen var uppbyggd enkom för dessa två dagarnas festival, och igen, vilken miljö jag befann mig i!
Övriga besökare började strömma in, filtar breddes ut, stolar fälldes upp, picknickkorgar började plockas ur, sorl, skratt och samtal med grannarna började ta fart. Verkligen trevligt!
Orkestern tog plats i sitt tält bredvid scenen och instrumenten började stämmas. Snart äntrade Ingalill, ägare till Drakamöllans Gårdshotell och arrangör av helgens evenemang scenen. Hon berättade att det inför just detta event skapats ett nytt ord, dubbelopera. En reporter hade ringt henne med frågor om ”dubbeloperan”, och ja, det var ju faktiskt just var det var! Detta året bjöds det på två operor för första gången! ”Il Tabarro”, (Kappan) och ”Pagliacci”, (Pajazzo). Guido Paevatalu, konstnärlig ledare och ansvarig för iscensättning bjöds upp på scenen för att berätta för oss i publiken vad de handlar om, samt hur han tänkt när de skapades i detta nya format. Fyrmannaorkestern presenterades och med hackspetten som tillfällig, femte musikant började det!
”Il Tabarro” utspelade sig på en pråm på floden Seine år 1910. ”Pagliacci” utspelar sig ursprungligen i Italien i slutet av 1800-talet, men hade i sin nya version flyttats till en studio på stumfilmens tid. Det gemensamma temat för båda operorna var att de handlade om vanliga människor, om kärlek – såväl besvarad som obesvarad, om längtan, om svartsjuka och om triangeldrama – med mord som följd. (Som Guido Paevatalu sa med glimten i ögat i sin inledning ”vi som jobbar med opera tycker om mord – ju fler desto bättre”)
Nu följde en timme av spänning och fascination! Spänning i att följa pråmskepparen Michele, hans hustru Giorgetta och deras besättning en ödesdiger helgafton år 1920. Fascination i min upptäckt att musiken är ett språk för sig själv! Språket ”Il Tabarro” framfördes på var italienska, men det var inte viktigt! Jag förstod ändå, jag följde med och ingen nyans gick mig förlorad tack vare magnifika skådespelare! Detta förstärkes när jag ibland tittade på orkesterns kapellmästare, Leif Greibe. Det sätt han spelade på, hur han ledde sin orkester visade på ren och skär passion för musiken! Fantastiskt att skåda!
Timmen rusade iväg och det var dags för matpaus. Jag hade, som sagt, beställt Drakamöllans operalåda, som hämtades på innergården. Nyfiket öppnade jag min låda som innehöll en bädd av bönor med kallskuret kött ovanpå, toppat av ett par färgglada blommor att förtära. Varm potatissallad bjöds det på från utomhusgrillen! ”Kärleksdryck” på flaska, egenkomponerad av hotellet och gjord i samarbete med närbelägna Kiviks musteri ingick. Så även kaffe och kakor! Jag har bara ett ord för denna måltid: delikat!
Med välbehag i kropp och sinne återvände jag till min plats framför scenen för att avnjuta den sista operan. Samma känslor som en timme tidigare infann sig när jag nu följde en italiensk teatergrupp som befann sig i en filmstudio. Ledaren, Canino, och Nedda, primadonnan och tillika Caninos hustru, gav oss en ödesdiger period av deras liv. Operan avslutades med de bevingade orden: ”Komedin är slut”, och rungande applåder gavs!
På hemvägen kunde jag konstatera att just startat en årlig tradition, att gå på Drakamöllans operafestival. Jag kommer f.ö. att återvända redan den femte augusti i år då Draken Kjetil gör barnopera för alla barn och föräldrar med gratis inträde. Då tar jag min sjuåring med mig och tillsammans ska vi packa picknickkorgen med godsaker, sitta på vår filt och se vad sex drakar, en trollkarl, två dockor och fyra musiker kan hitta på!
