Ă
r 1449, Ă„ret innan Gutenberg uppfann tryckpressen, var det enda sĂ€ttet att mass-sprida information och kunskap antingen genom att skrika ut den till behövande eller be en gammal trött munk att skriva ner den. Om du hade tur fick du tillbaka ett ref-ex pĂ„ ditt husmorstips eller överlevnadstankar efter ett par veckor och dĂ„ ska vi inte prata om vad det kostade. Vad du sen skulle med ett enda ref-ex till kan man fundera över. FörstĂ„ vad det skulle kosta att be den uttrĂ„kade munken att renskriva 10 ex sĂ„ du kan sprida dina eureka-upplevelser! Lite skillnad mot idag nĂ€r du lĂ€gger ut en bild pĂ„ din gulliga katt pĂ„ insta utan att blinka. Ă
ret efter kan man med hjÀlp av tryckpressen sprida kunskap pÄ ett revolutionerande sÀtt. Helt plötsligt kan mÄnga börja lÀra sig lÀsa och skriva. FörstÄ skillnaden mellan 1449 och 1450! Det Àr som att skaka om en snöglob innehÄllandes en Rubiks kub i kaos, snön yr och nÀr den lagt sig sÄ Àr kuben prydligt fÀrgindelad och lagd pÄ en sammetskudde.
Varför berÀttar jag detta dÄ? Jo, först och frÀmst för att jag blev golvad av en förelÀsning av Alexander Bard hÀromdagen. Det Àr hans ord jag skrev ovan. NÀstan i alla fall. Jag visste att han Àr bra och Àr otroligt spÀnnande men han överraskade mig trots det. En kille som delar oss svenskar i tvÄ lÀger. Antingen Àr han en filosof med genidrag som berÀttar sanningar och oftast har rÀtt i sina förutsÀgelser eller sÄ Àr han en foliehatt i kortbyxor som pratar för snabbt för sitt eget bÀsta. Oavsett sÄ Àr det tÀnkvÀrt och viktigt att förstÄ den revolution vi Àr mitt uppe i, nÀmligen digitaliseringen.
Innan förelĂ€sningen pĂ„ Wenner-gren center i Stockholm började sĂ„ satt jag och funderade pĂ„ perspektiv. Jag började blicka hemĂ„t. Resonerade i mina tankebanor mellan Stockholmares syn pĂ„ lantisar och hoppade raskt över till utomstĂ„endes syn pĂ„ Kristianstad. Min hemort som jag hĂ„ller sĂ„ kĂ€r men som förmodligen hĂ€lften av Stureplans filterbubblande Aperol spritzer-drickande mediakavajer skulle kalla för âlandetâ, âvischanâ, âute i stugorna” eller inte ens veta var det ligger. I en Stockholmares perspektiv sĂ„ Ă€r det sĂ„klart âlandetâ. Orten Kristianstad Ă€r liten i jĂ€mförelse med huvudstaden pĂ„ samma sĂ€tt som Stockholm Ă€r litet jĂ€mfört Paris. Förmodligen Ă€r det obegripligt för dem hur man kan tĂ€nka sig bo hĂ€r. Senare nĂ€r jag gick tillbaka till hotellet tĂ€nkte jag pĂ„ HĂ„kan Hellströms textrad âĂ
h gud, att nĂ„got sĂ„ nĂ€ra kan vara sĂ„ lĂ„ngt bortâ. Jag lĂ€ngtade faktiskt efter Kristianstad nĂ€r jag sĂ„g myllret av Stockholmare passera övergĂ„ngsstĂ€llena, slinka in pĂ„ barer och försvinna ner i tunnelbanan. Jag var mitt uppe i det men Ă€ndĂ„ sĂ„ distanserad.
För 10 Ă„r sedan snackades det mycket om att internet skulle göra oss oberoende av stĂ€der och strukturella uppbyggnader. Den digitala revolutionen kommer fĂ„ mĂ€nniskor att sitta i sin Höga Kusten-stuga i Barsta eller pĂ„ Ivö och ta globala business-beslut. Detta Ă€r idag möjligt och spelplanen har förĂ€ndrats men varför vĂ€xer stĂ€derna? Varför drar vi inte bara?! För mig handlar det mer och mer om de sociala sammanhangen. Mitt kitt i tillvaron Ă€r att ta en kopp pĂ„ CafĂ© Fenix. Det Ă€r att klappa in de orangea vid inspringet i Arenan. Att ta en löptur nere vid Hammarsjöns strand. Mitt namaste đđ»Â Ă€r att lyfta skivstĂ„ngen pĂ„ Basic Gym, att ploppa en riesling frĂ„n Langhe med grannarna eller att promenera lĂ€ngs strandkanten i Nyehusen. Att köra inom BĂ€ckaskogs Slott, dra anekdoter med en tipsy vĂ€n pĂ„ Ă
hus Masters och snacka skit med Rob the Barber – det Ă€r Kristianstad för mig. Stadens jobberbjudanden Ă€r inte det viktigaste utan vad staden kan erbjuda för sammanhang. De Ă€r svĂ„ra att se för nĂ„gon som inte bor dĂ€r ens egna sammanhang befinner sig. De Ă€r svĂ„ra att förklara och de Ă€r svĂ„ra att förmedla. De mĂ„ Ă€ven vara svĂ„ra att begripa men en sak vet jag i alla fall. Jag vet vad mina sammanhang Ă€r och jag hoppas du vet dina!
Tjingeling!
