Jag hörde ett rykte om att en världsunik del av en dinosaurie hade hittats i Bromölla!
Som så många andra i min generation hade jag ju fascinerats av Jurassic Park filmerna när de dök upp i början på 90-talet. Som sann Åhus bo hade jag ju redan då spenderat timmar vid stranden letandes bärnsten, och då allra helst en bärnsten med ett litet kryp i. Jag tänkte aldrig att mitt önskade bärnstensfynd med kryp i skulle leda till att dinosaurier åter skulle vandra här på jorden, utan mer att en mild fascination för dessa urtidsdjur väcktes till liv.
När jag då hörde detta rykte, flammade gamla drömmar upp till liv igen och jag kände att jag var tvungen att undersöka exakt var detta fynd gjorts, och ännu viktigare, fanns det möjlighet att få gräva på samma ställe?
Mitt sökande ledde mig till ”Havsdrakarnas Hus” i Bromölla. Inhyst i tågstationens vänthall låg den charmigaste, mest informativa utställning om alla fantastiska fynd som gjorts just i Bromölla, eller mer korrekt på ”Åsens Fältstation”, ca 15 min körning därifrån. I den stora montern såg jag mängder med sylvassa hajtänder, bläckfiskbitar, ostron, krokodiltänder, sjöborrar m.m. En enorm jätteödla övervakade mig från taket. Jag ville veta mer! Jag tog en broschyr, körde hem och gick in på ”Havsdrakarnas Hus” sida för att få göra så!
Till min enorma lycka visade det sig att man kunde boka ”Dinosauriejakt”! Bokade in mig och sjuåriga dottern direkt och påbörjade nedräkningen!
Dagen D iklädde vi oss gummistövlar och oömma kläder och styrde återigen kosan mot Bromölla och vänthallen vid tågstationen. Med näsan tryckt mot rutan, och världens minsta bibliotek vid sidan om oss, öppnades dörrarna av Filip-vår guide, berättarmästare, inspiratör och djupt engagerad ägare till detta ”Havsdrakarnas Hus”. Han samlade oss deltagare runt montern och berättade att för 80 miljoner (!) år sedan låg Bromölla ungefär där Medelhavet ligger idag. Perioden hette ”Krita” och vår del av Skåne bestod av ett hav där mäktiga ödlor, havsdrakar, simmade omkring. Han berättade om fynden, en bråkdel av vad som hittats under åren, och fascinerade oss alla! När han i slutet på inomhusguidningen berättade att han själv hittat en helt unik hajtand, från en art hajar som innan inte varit känd, och att den getts namn efter just honom, var det fler än jag i gruppen som fick ett extra påslag upptäckarglädje!
Efter detta satte vi oss i våra bilar. Filip tog tydlig tät och styrde kosan mot ”Åsens Fältstation” där grävningen skulle ske och fynden låta sig göras! Han stannade snabbt till vid mosaikfontänen ”Scanisaurus” på Bromöllas torg, världens största mosaikfontän, gjord av 3000 små mosaikbitar i keramik av Gunnar Nylund, och vi stannade även för att se den enorma, helt fantastiska, målningen av en T-Rex på gamla Iföverken. Närvaron av dessa urtidsdjur var påtaglig!
Kort om ”Åsens Fältstation”: Här har den absolut största mängden svenska dinosauriefossil insamlats, vilket gör platsen helt unik för Skandinaviska förhållanden”. Behöver jag säga mer? Filip kunde inte snabbt nog lasta av vattenbaljor, silar, hinkar och skyfflar! En kort genomgång om plats och tillvägagångssätt för att vaska fram våra fynd gjordes, sen var vi fria att prova på livet som paleontolog!
Efter första vaskningen ropar dottern på Filip: ”Filip vad är detta?”. Filip kommer som ett skott för att hjälpa, vänder och vrider på det som jag tycker ser ut som en träbit, ber att få hämta en lupp och återkommer för att syna. Svaret blir en överraskning: Filip tror att det är en käkbensdel från en Chimerid. En Havsmusfisk. Detta är unikt och ytterst sällsynt! Han säger ödmjukt att han ska be en vän till honom som är docent att titta på den innan han ger 100% svar, men förmodligen är det så!
Scenen är satt: Platsen är full av fossil!
Snart hittar jag något litet vasst, det ser ut som en rospigg, fast hårdare. Det är min tur att fråga Filip som gratulerar till dagens första hittade hajtand! Jag tvingas dansa en hajtandsdans, det är lag på det när man hittar hajtänder, och min dans blir den första av många knasiga moves under våra timmar tillsammans!
Vi hittar ostron, bläckfiskbitar, sköldpaddsskal och burkarna som vår guide delade ut vid grävningens början fylls snabbt på! Filip servar oss med rent vatten till våra vaskningar och är hela tiden närvarande med sin kunskap och goda humör! Behöver jag säga att tiden gick alltför snabbt?
Skitiga, svettiga, ömma i kroppen efter grävande och siktande men så oerhört glada och uppspelta går vi som sista punkt för att titta på den verkliga platsen där sanden vi grävt i ursprungligen legat. Det är nämligen så att massorna vi grävt i transporterats ca. 60 m. med grävskopa från den ursprungliga fyndplatsen. Detta p.g.a. rasrisk på originalplatsen. Platsen ligger i en grop, djupt inne i skogen. Myggen surrar och det är varmt och fuktigt. Fantasin går på högvarv när Filip i ord målar upp hur det kan ha sett ut just här, på denna platsen, för ca. 80 miljoner år sedan, och hur det kom sig att just vi, idag, har kunnat vaska fram de fossil vi funnit!
100% fossilgaranti utlovades, och 100% fossilgaranti blev det! Lägg till allmänbildning, humor, kunskap om sin närtrakt, kvalitetstid med såväl yngre som äldre i sin familj och du har ett par härliga timmar på ”Fossiljakt!
Nästa år ska dottern och jag göra det igen, och eftersom Filip tar emot både skolklasser och studiebesök ska jag nog tipsa 7-åringens fröken också..
